Att finna en röd tråd i kaos.

Om vi börjar med förra gestaltningen, så kan man sammanfatta att det handlade om att förändra en tråkig förort till något lite mer tilltalande. Men eftersom jag bestämde att bara fåglarna kunde bestämma vilka som fick komma till denna plats, kan man säga att jag undermedvetet bestämde att det bara var psykisk ohälsa/hallucinationer som kunde leda dig till en annan värld i verkligheten.

Där tar min nuvarande gestaltning fart. Hallucinationer och psykisk ohälsa.

Gyllenkroken. Jag besökte en mötesplats för personer med psykiska problem och deras anhöriga.

Där var det helt plötsligt jag som blev ut-tittad och ifrågasatt. Ensamfika - alltid en pärs.

Påkommen, va gjorde jag där?

Fågeltryck. Varför blev en upp och ner?

Skissande. Jag gick till Naturhistoriska och skissade fåglar inför alla människor som befann sig där. Det var blottande och riktigt jobbigt. Tidspress = ännu jobbigare. Men i slutändan lite stolt att jag gjorde det.

Bakgrund. Intervjuade två människor som upplevt hallucinationer. En skräckförtjusning. För visst är det lite spännande med saker man inte känner till, och visst känns det konstigt att hjärnan faktiskt kan skapa en missuppfattad verklighet? Är den missuppfattad?

Tapeten. Pusselbitar, sprängd fågel. Bara göra, tänka sen.

Skulptursalen. Tog tag i min fobi för skapande i grupp och gick dit, det gick lite sådär om jag ska vara ärlig. Jag föredrar att skapa själv, möjligtvis med någon enstaka i närheten. (Men jag gjorde det). Blev färdig med tapeten.

Äggskalen. Konstigt sidospår som kom till mig i min idé torka.

Vart är min röda tråd?

Jag har hängt upp mig på en grej.

Min röda tråd är mig själv.

Om man bortser från vad jag har skapat, så har jag gjort detta:

- Gjort utan att tänka

- Vågat visa upp allt

- Utsatt mig för jobbiga sociala saker

- Utlämnat mig själv i skapandet

- Hållit igång processen

- INTE lagt mig under en sten och fått panik!

Sen har ju inte allt blivit bra, men det handlar mest om att jag utsatt mig för saker som är främmande/skrämmande och allmänt okänt för mig.

Kanske är det en röd tråd?

Att våga utsätta sig, att våga bemöta de som är annorlunda (på ett eller annat sätt) i samhället, att våga fråga, att inte blunda!

Lite inspiration.

Jag fokuserar på att skriva min gestaltningsbeskrivning denna veckan. Men, som sagt är det nog bäst att inte släppa skapandet för den delen. Äggskal, vad finns inom oss, vad finns bakom våra skal? Måste det vara det man förväntar sig att det skall vara?

Ägg.

Källa.

Done.

Min utmaning förra veckan var att släpa iväg mig till skulptursalen och jobba där för omväxlingsskull. Jag förstår absolut att det är lättare att arbeta när alla andra finns där, och bolla ideér. Det är tråkigt att jag har sådana problem med att verkligen ta mig dit. MEN nu har jag iallafall testat.

Min "tapet".

Jag ville fortsätta att bara göra utan att tänka. Det blev konstiga fågelspår och en stor röd sol kanske.

Kanske ett under-land-skap?

Någonstans i allt målande blev jag bara så trött på min tapet och bestämde mig för att jag helt enkelt var färdig med den. När jag knycklade ihop den och la den i papperskorgen så kom jag och tänka på ägg. Äggskal. Fågeläggskal? Det påminde om mina fåglar som jag tryckte med potatis i början av kursen. Alla ser lika dana ut på utsidan men ingen vet egentligen vilken fågel som är annorlunda, om man inte sätter en av dem uppochner. Är vi inte lite ägg allihopa? Sköra människoliv som kan krossas hur lätt som helst, men ändå så är vi mer tåliga än man kan tro.