I love to hate.

Nu till vår uppgift i sommar.
Mitt kort löd;
Lägg till en specifik svensk detalj till ditt bygge.
Så det är det jag ska syssla med.. sätta en svensk touch på allt jag ser.. hehe nja.

Nu kom det sig att jag råkade yttra mig om mitt hat mot Ljungby, så självklart var det där jag skulle få börja. (Usch!) Men om jag ska vara ärlig är väl Ljungby precis som alla andra sketna småhålor... inget speciellt. Det händer ingenting. Alla snackar bakom ryggen på alla.. och så fort man får chansen så sticker man därifrån.

Men vad förväntar man sig egentligen?
När alla vet vem man är, när ingenting händer..
då måste man ju ha någonting att göra! Inte undra på att folk snackar skit.
De är ju typiskt svenska, inte vågar man stå för det man tycker inte.

"Usch, hur kan man se ut sådär?!.. uppmärksamhetshora."
"Hur kan du umgås med dem? Jag har hört..."
"Nä hon knarkar, det sa min kompis."

Men vad kan man göra med det här egentligen?
Hur ska man gestalta en skithåla som man inte har några som helst känslor för?
Ska man gestalta hatet?
Jag hatar Ljungby för att det är som en sekt.
Kanske är alla småstäder det?
Man måste vara som alla andra
umgås med rätt människor
och se ut som folk för att accepteras.
Hur kommer det sig då att det finns människor som älskar denna lilla stad?
En småländsk idyll heter det.
En plats där alla kan känna sig välkomna.
En stad vars tidning på framsidan berättar om saker som;
"Bert, 60 drog upp en 20 kg gädda".

Som familjen uttrycker det.. det snurrar i min skalle.