Att finna en röd tråd i kaos.

Om vi börjar med förra gestaltningen, så kan man sammanfatta att det handlade om att förändra en tråkig förort till något lite mer tilltalande. Men eftersom jag bestämde att bara fåglarna kunde bestämma vilka som fick komma till denna plats, kan man säga att jag undermedvetet bestämde att det bara var psykisk ohälsa/hallucinationer som kunde leda dig till en annan värld i verkligheten.

Där tar min nuvarande gestaltning fart. Hallucinationer och psykisk ohälsa.

Gyllenkroken. Jag besökte en mötesplats för personer med psykiska problem och deras anhöriga.

Där var det helt plötsligt jag som blev ut-tittad och ifrågasatt. Ensamfika - alltid en pärs.

Påkommen, va gjorde jag där?

Fågeltryck. Varför blev en upp och ner?

Skissande. Jag gick till Naturhistoriska och skissade fåglar inför alla människor som befann sig där. Det var blottande och riktigt jobbigt. Tidspress = ännu jobbigare. Men i slutändan lite stolt att jag gjorde det.

Bakgrund. Intervjuade två människor som upplevt hallucinationer. En skräckförtjusning. För visst är det lite spännande med saker man inte känner till, och visst känns det konstigt att hjärnan faktiskt kan skapa en missuppfattad verklighet? Är den missuppfattad?

Tapeten. Pusselbitar, sprängd fågel. Bara göra, tänka sen.

Skulptursalen. Tog tag i min fobi för skapande i grupp och gick dit, det gick lite sådär om jag ska vara ärlig. Jag föredrar att skapa själv, möjligtvis med någon enstaka i närheten. (Men jag gjorde det). Blev färdig med tapeten.

Äggskalen. Konstigt sidospår som kom till mig i min idé torka.

Vart är min röda tråd?

Jag har hängt upp mig på en grej.

Min röda tråd är mig själv.

Om man bortser från vad jag har skapat, så har jag gjort detta:

- Gjort utan att tänka

- Vågat visa upp allt

- Utsatt mig för jobbiga sociala saker

- Utlämnat mig själv i skapandet

- Hållit igång processen

- INTE lagt mig under en sten och fått panik!

Sen har ju inte allt blivit bra, men det handlar mest om att jag utsatt mig för saker som är främmande/skrämmande och allmänt okänt för mig.

Kanske är det en röd tråd?

Att våga utsätta sig, att våga bemöta de som är annorlunda (på ett eller annat sätt) i samhället, att våga fråga, att inte blunda!

Lite inspiration.

Jag fokuserar på att skriva min gestaltningsbeskrivning denna veckan. Men, som sagt är det nog bäst att inte släppa skapandet för den delen. Äggskal, vad finns inom oss, vad finns bakom våra skal? Måste det vara det man förväntar sig att det skall vara?

Ägg.

Källa.

Done.

Min utmaning förra veckan var att släpa iväg mig till skulptursalen och jobba där för omväxlingsskull. Jag förstår absolut att det är lättare att arbeta när alla andra finns där, och bolla ideér. Det är tråkigt att jag har sådana problem med att verkligen ta mig dit. MEN nu har jag iallafall testat.

Min "tapet".

Jag ville fortsätta att bara göra utan att tänka. Det blev konstiga fågelspår och en stor röd sol kanske.

Kanske ett under-land-skap?

Någonstans i allt målande blev jag bara så trött på min tapet och bestämde mig för att jag helt enkelt var färdig med den. När jag knycklade ihop den och la den i papperskorgen så kom jag och tänka på ägg. Äggskal. Fågeläggskal? Det påminde om mina fåglar som jag tryckte med potatis i början av kursen. Alla ser lika dana ut på utsidan men ingen vet egentligen vilken fågel som är annorlunda, om man inte sätter en av dem uppochner. Är vi inte lite ägg allihopa? Sköra människoliv som kan krossas hur lätt som helst, men ändå så är vi mer tåliga än man kan tro.

.

Det här med psykiskt sjuka fåglar. Hur behandlas dem av de andra fåglarna? Utmärker de sig?

"I en kull med djurungar kan det vara en eller flera som inte utvecklas i samma takt som de andra. De väger ofta mindre och är små till växten, kan ha ett sjukligt utseende, eller så kan det först verka som om allting är normalt men plötsligt slutar djuret att utvecklas eller utvecklas långsammare. Man kan dela upp utvecklingsstörningarna i 2 grupper: Dels de som visar fysisk och psykisk utvecklings-störning och som ligger efter ca 2 veckor efter det normala, men är annars friska. Dels de som från början är sjukliga med symtom som; väldigt långsam, vätskefyllnad i buk, oregelbunden hjärtrytm, pälsen är tunn och lukten inte är normal m.m. Oddsen för att sådana här djurungar kommer att överleva är liten." Källa.

Är mitt underland en missuppfattning av verkligheten? Är det fåglar med en psykisk störning som hittat detta underland? Är det en del av deras verklighet?

Bla.

Denna veckan har jag inte haft någon som helst inspiration eller lust att göra någonting alls. Men jag tog i allafall tillslut fram pappersrullen som skulle bli mitt projekt i veckan. Och det kändes tuugnt. Att begränsa mig nu då. Hur gör jag? Jag bestämde mig för att inte använda penslar, och att inte tänka bara göra. Så till första begränsningen. Hur målar man utan penslar?

Jag plockade fram prylar jag kunde använda mig av.

Men i början ville jag inte ens använda saker, jag var så irriterad på mig själv på att jag inte kom på hur och vad jag skulle göra, så detta är handmålning. Kleta, dra och riva med naglarna. Fick ut lite aggressioner. (Det är rött egentligen, men min kamera gör så att det ser lite rosa ut.)

Jag tycker att detta påminner om en fågel som sprängs.

Efter någon dag så rullade jag ut lite mer papper. Denna gången kände jag för att köra med potatistryck igen, det är så kul! Man kan sitta och trycka, trycka, trycka men ingen blir den andra lik. Lite terapi. Jag valde att skära ut en pusselbit och trycka. Varför just en pusselbit? Livet är fyllt av pusselbitar som man ska försöka få ihop, men hur gör man om det inte går? Hur kommer det sig att vissa får ihop sina, men andra inte? Om man är utstött på något vis av samhället, hur får man då ihop sitt pussel?

Såhär långt har jag kommit hittills.

.

Känn pulsen slå Berny Pålsson

Så är det att leva med schizofreni Novellsamling
Den dagen min dotter blev galen Michael Greenberg
Personlighetsstörningar Carlo Perris & Hjördis Perris
Viktiga tänkare i psykologin Rom Harré
Galenskapens Gåta John Read, Loren R. Mosher & Richard P. Bentall

________________

Jag ville lära mig mer om psykiska besvär, men kände inte för att bara låna en massa tunga fakta böcker, så jag fokuserade på att ta självbiografier och sanna berättelser. Det blir ju betydligt lättare att förstå sjukdomen på så vis. "Känn pulsen slå" och "Så är det att leva med schizofreni" handlar om just schizofreni, psykoser. Extremt jobbiga böcker att läsa.
Jag brukar läsa snabbt som attan i vanliga fall, men jag är väldigt lättpåverkad och för att inte bli helt nere själv så har jag fått ta det lite lugnt.

Jag gjorde intervjuer med två människor som har upplevt hallucinationer. En av dem pga droger, den andra kom hallucinationerna som en biverkning på anti-depp mediciner.

"Hur upplevs dina hallucinationer? Vad har du sett?"

Depression
Obehagliga upplevelser, såsom krypande spindlar, rörelser i tapeten som inte finns. Mönster kom fram, Insekter. Det blev mycket värre när man släkte lampan, nästan som att allt fanns i skuggorna och i mörkret. Färger som inte fanns, vägen vibrerade. Men ser inget skrämmande i det, då man vet om att det är hallucinationer. Det kan bli intressant och se vad hjärnan hittar på. Kan ibland framkalla hallucinationer, men vet inte riktigt om det är på riktigt. Beskriver känslan som att hjärnan centrifugeras.

Droger
Tog en kemisk version av svamp. Upplevde det som att allt i livet var underbart, hela livet kändes så vackert. Blommor, underbara färger. Efter 10 timmar blev paranoid. Måste sova, men det går inte. Väggarna och taket krympte, alla färger var hemska och gälla, såg ett piratskepp. Hysteriskt, underbart, kaos, allt var extremt förstärkt. Det kändes som att halsen skulle kollapsa tillslut.